Så äntligen var vi framme vid målet, Certprovet, med stort C.
Efter 1 års utbildande så kändes det väldigt välkommet, kan jag säga, att få pröva om det vi lärt oss höll måttet. Och det gjorde det, JIPPI !!
Små trevliga lördags-sovmorgnar hägrade i mitt sinne, då jag såg slutet på dessa hundratals mil jag kört västerut detta år. (undrar vad jag ska göra nu på lördagar?)
Vad är det då människan har gjort dessa helger och är det någon hund inblandad eftersom detta går att läsa på en brukshundklubbs hemsida?
Jo, människan - som heter Susanne Modigh - har utbildat sin andra bevakningshund åt hemvärnet under 1 år. Denna gång är det en Riesentik vid namn Tora, som glatt sin matte. Det har varit blod, svett och tårar (och skratt) bokstavligt talat, under utbildningen. Tora är en mycket bestämd dam och kan därtill spela pajas ibland, så jag har inte fått något gratis under denna "resans" gång.
Mycket, mycket mer krävs av hundarna och deras förare idag för att bli bevakningshundar än tidigare. Alla hundar utbildas fr.o.m. 2005 till försvarsmaktshundar och man blir inte antagen till någon utbildning förrän ett anlagsprov gjorts och hundens lämplighet har godkänts. I detta anlagsprov prövas bl a om hunden är skottfast, är arbetsvillig, tillgänglig och har en förmåga att kunna koppla av även om matte inte är i närheten. Därtill ska hundarna vara MH-testade, vara friröntgade och klarat ett lydnadsprov.
Men vi klarade "inträdesprovet" och har gått "kurs" med hundar och förare från Trelleborg i söder till Sjöbo i norr. Jag var ensam främling från detta hållet på kartan. Vi har mest hållit till på Björka fältet men också på Revingefälten och så har vi härjat i Trelleborg, Veberöd, Dalby då hundarna tränat genomsök i stora industrier och byggnader. Att leta efter folk och saker på dessa platser var jättekul. Bra att få pröva och se hur hundarna jobbar och löser problem i dessa miljöer. Ute i skogen, som vi ju är mest, har hundarna tränats på att så tydligt som möjligt markera, visa, för oss vittrigar eller rörelser från människor på långt håll. De ska markera spår och ta upp spåret och följa det för att se om något eller någon hittas.
Bevakningshunden i Hemvärnet har som främsta uppgift- med sina suveräna hörsel och luktsinnen – att varna, tala om för, sin förare att främmande personer finns i bevakningsområdet. Hunden ska jobba tyst och får aldrig låta för då röjer den ju oss.
När så detta tränats i skog o mark, i ur och skur, så att det sitter något så när, då ska alltså ett certprov göras. Klarar man detta Certifikatprov så har man inträdesbiljetten till all tjänstehundsverksamhet. Provet görs under ett dygn och omfattar; hantering, samarbete, spårprov(1,5 km), bevakning, patrullering(900m), och bastjänst.
Bastjänst innebär att hundarna förläggs i ett läger(bas) och förarna i ett läger en bra bit därifrån. Förarna får bara tillgång till sin hund när något moment ska utföras och hundarna sköts om av den eller de som ansvarar för bastjänsten. Och som sagt, en solig helg i slutet på april, gjorde min hund och jag detta prov på Björka basen och klarade oss!
Vi var 9 ekipage som gjorde provet och 8 av oss fick skriva kontrakt med försvarsmakten. Mitt stora svarta yrväder visade att hon kan även om hon inte alltid vill! Som en sann riesen vill hon helst ha sista ordet men det vill hennes matte med, så kampen har varit rätt så jämn. Om den här hunden och mig kan man skriva en hel novell, men det gör vi inte idag det får bli till en annan gång.
Ps. 2 veckor efter det att vi blev godkända, gjorde vi vår första tjänst för kronan. Dygnsövning med hemvärnsgubbar, kulor och krut. Det var skoj tyckte både jag och "hunn".
Många hemvärnshälsningar från Susanne och Tora
